Skriver men inte här

Skriver inte så mycket här på bloggen eftersom jag skriver en bok... men håll ut!

Gott nytt år

Gammal, äldre, äldst

Sitter här i min röda stol, har tagit bort armstöden så att min gitarr inte slås sönder av min klumpighet. Jag sitter här, som sagt, tänker på gamla människor. Min farfar och Anna-Lenas föräldrar är nämligen här på middag. Hennes far hör inte så bra på ena örat så dialogerna har gått upp och ner från att han tittar på arbetsbyggare med kikare för att se om de gör fel, vilket han konstaterade att de gjorde, till att prata om hur god maten var. Verkligen god! Ja, verkligen god! Haha, god alltså. Ja verkligen!

En av mina absoluta bästa vänner, Ida Thomsson, sa en gång att hon tycker det är så mysigt med gamla människor. Varför? Jag vet inte, själv tycker jag nog att det är lite påfrestande. Jag måste prata högre och tydligare, alla skämt kommer inte riktigt fram och man måste le. Helvete vad man måste le! Hela tiden nästan.

Mina tankar började sväva till att de har ju också varit unga en gång, det kan man inte tro! (Hå Hå!) De har upplevt en massa som jag kanske aldrig kommer få eller så kommer jag få det, en fråga om tid. Kanske lust också. Men... det känns som gamla människor är som ett tempel av hemligheter och visdom som bara dem kan få äga, inte dela med sig. Jag vill veta men jag tror inte jag skulle orka lyssna på dravvel om katter, resor eller sjukdommar.

Slutsatsen av tanken bev tillslut att jag får ta reda på visdom och hemligheter själv, jag får lista ut mitt liv och leva.
Puss

365,242199 dagar

(den 4 November)
Nu har det gått ett år med Mikael Thinsz, som jag älskar mest av allt. Han är den finaste personen jag vet, gud vad jag älskar dig!

Farsdag! = Ge-en-(billig)-slips-till-pappa-dag!

WAZZUUUUUUUUUUUUUP?

Kom hem från Mikael nästan just.. ska snart till farfadern och fira fars-dag med lite fika. Mums!

Galet bra helg, dock var jag sjuk.. men Mikael tog hand om mig och var sådär supersöt som bara han kan vara mot mig <3

Vi håller på med ett filosofi/religion/svenska-case i skolan, verkar rätt enkelt. Inte mycket att skriva, mer att läsa och att diskutera, vilket jag gillar big time. Sedan är det ju ämnen som ska bråka.. men jag klarar mig. Vill tillbaka till Turkiet, var så himla skönt med sol och mitt ansikte har varit så fint ett tag men nu börjar det komma tillbaka lite... jaja. Jag blir väl av med det när jag blir 41 som min far. SKOJ.

Puss.

Reste till Turkiet på lovet

EY!
Jag kom hem på lördagsmorgonen, åkte direkt till Mikael och sov nästan hela dagen. Satan vad jag saknat honom... en vecka är rätt lång tid från den man älskar. Så jag satte mig på pendeln till honom kl 9 på morgonen. Vi åkte nämligen hem under natten.
Det var ett bra lov.
Vi låg på stranden, vid poolen och det var sol varje dag förutom en då det regnade. Jag blev lite lite brun, inte så mycket jag ville... men jaja. Hotellet var så jävla fint. Femstjärnigt så det var ju topp.

Första dagen i mitt liv

Den ABSOLUT bästa låten enligt mig är First day of my life med Bright Eyes.

Det här är den första dagen i mitt liv
Jag svär att jag är född i dörröppningen
Jag gick ut i regnet
Helt plötsligt så ändrades Allt.
Dem la ut filtar på stranden
Det första jag såg var ditt ansikte
...tror jag var blind innan jag såg dig
Jag vet inte vart jag är
Jag vet inte vart jag har varit
Men jag vet vart jag vill vara
Så jag tänkte att du skulle få veta det...
Sånna här saker tar en evighet
Jag skyndar långsamt också
Men jag förstod att jag behöver dig
Och jag tänkte att om jag kanske kunde få komma hem till dig

Jag kommer ihåg den gången du körde hela natten
Bara för att få träffa mig på morgonen
Och jag tyckte det var konstigt
Du sa att allting hade ändrats
Du sa att det kändes som om du just hade vaknat
och du sa,

Det här är den första dagen i mitt liv
...glad att jag inte dog före jag träffade dig
Men nu bryr jag mig inte längre jag kan gå vart som helst med dig
och jag skulle antagligen vara lycklig
så om du vill vara med mig
med dessa ord är det inget språk
vi borde bara vänta och se
men jag skulle hellre jobba för en lönecheck
än vänta på att vinna lotteriet
men... föresten, kanske är det här annorlunda
Jag menar, jag tror verkligen att du gillar mig...

Snart så..

Vi blommar upp när allting blommar ner. Vi värmer varandra när kylan smyger sig inpå.

Bara så det är

Det är helt sjukt men utan dig, Mikael, så tror jag inte jag skulle klarat allt

Jag älskar honom

Inre, yttre styrka?

Det som lägger sig mest i mitt huvud är min prestationsförmåga. Vad jag kan visa att jag kan och hur jag ska visa det bra, bäst. Jag har säkerligen sagt det förut men, jag vill vara bäst. Hela tiden, i varje sammanhang. Det är inte alltid så bra. Min prestationsförmåga har lett till prestationsångest vilket leder till att jag mår illa, vill spy eller svimma.
Jag vill alltid så jävla mycket men jag måste lära mig att jag inte kan göra bra ifrån mig varenda sekund, det är det värsta med att finnas till. För mig. Min ångest är så stor just nu att jag inte mår så himla bra, det märks bara när det händer något... så jag vet inte exakt hur jag ska tackla det.

Jag tror att vi människor måste hitta våran styrka, vad vi är absolut bäst på. Alla är bäst på att vara sig själva vilket betyder att man är bäst på något. Bäst på att vara sämst? Det är ju också ett alternativ. Så jag måste hitta nån slags styrka om mitt resonemang fungerar... då är det bara att börja leta. Over and out.

Music

Låtarna får mig på bättre humör

Krash

Jag är rädd för mig själv. Jag är rädd för mig själv eftersom jag inte har någon som helst aning om hur jag ska hantera mig själv när Ida-systemet krashar. Jag försökte finna stöd genom musiken, det hjälpte, tillfälligt.
Men jag tror man behöver något mer som kan behållas. En människa. Jag har Mikael, men han kan inte vara med mig jämt för att hålla mig uppe, jag kan falla när som helst egentligen. Jag vet inte hur jag ska vara när sånt här händer, tänk om det händer igen?
Det här var inte bra, inte alls bra. Jag vet inte vad jag ska göra... jag vet inte. Jag vet inte. Fan.. jag är svag och jag är kall inuti. När jag ser det på det sättet så tär det, det skrapar bort all värme och allt stöd som jag har byggt upp, det rinner ifrån mig som ett vattenfall.
Jag kan inte stå upp. Jag måste få hjälp. Hjälp.
En Ida Wikström måste få hjälp... det är inte den jag är. Det är inte den jag Vill vara.
Jag är ju stark. Inifrån. Modig, stark, självständig och flitig. Det är jag. Jag jag jag, och när jag inte klarar av att vara mig själv så måste jag få hjälp... och hjälp är ett tecken på svaghet. och vem i helvete vill vara svag?
Vad ska jag göra? Om det händer igen... vad ska jag göra...? samma sak? Låta det forsa fram, låta det rinna ur mig? Vad ska jag göra?
Jag behöver hjälp.





Ursäkta mig... jag behövde skriva av mig.

Evig vänskap

Ida & Ida

Dedikerad till Ida Thomsson

Vi delar tusen minnen
Vi delar liv och hopp
Vi delar evig vänskap
Vi har inget stop

Vi möts i morgondiset
på denna grymma planet
Vi finns i varrandras hjärtan
någonting vi bara vet

Vi sjunger sida vid sida
Vi finns alltid här
Om någon av oss skulle lida
är det av sorg den andra bär

Vi tror på våra drömmar
Vi ger alla en chans
Läker sår som ömmar
Glada över vänskapens glans

Vi möter livet tillsammans
Vi ger varandra stöd
När någon av oss dör
är det av sorgen för den andras död

Vardagen som vi går igenom är inte den svåraste, men inte den lättaste heller

Det är ju inget direkt tjat, mer krav. Men för mig bildas kraven till oro som sätter sig främst i magen, jag blir snurrig. Kraven är kvar och likaså oron. Vad ska jag göra?

Man får hitta ett sätt att koppla av, koppla bort, koppla in kameran i datorn och redigera bilder. Så att man vilar. Hela sig, hela kroppen. Den behöver hela sig.

Uppgift på uppgift blir lätt en olust, det blir lätt en klump i magen och en jävla oro. Men om man härdar ut och biter ihop. I tre år. Så kan man klara av vardagen och arbetsdagen. Men det går, herregud, det är inget stort problem.

Än.
Ännu är det okej, det är lugnt, det är frid och fröjd och alla mår bra.

Vi ler, vi tar bilder och vi skrattar.

Ännu är vi mjuka, orörda och snälla.

Ännu har vi mod att säga nej och vi har inga rädslor och vi fasar inte för något.

Ännu ännu. Jävla ännu.

Det slog mig just

Jag gick i trean första gången orden "varför lever vi?" yttrades från mina läppar. Hur gammal är man då? Åtta.
Åtta åriga Ida Wikström frågar sin mamma Adrienne, pappa Jerry och dåvarande lärarinna Agneta varför vi lever. Jag kommer så väl ihåg vart och när jag frågade, och svaren. Svaren, de förbaskat förutsägelsebara svaren.
Vi satt i ett litet rum där barn som hade lässvårigheter hade extralektioner, det var ljust av den enda glödlampan i taket och det luktade unket. Gummigolv.
Både min mamma och pappa hade följt med, det var sista gången båda var med under ett sånt här tillfälle, då de höll ihop.
Det var ett kvartsamtal, ett av de speciella kvartsamtalen, ett sånt man gråter för. Agneta frågade om jag hade med min loggbok, för där stod all min planering för det kommande läsåret. Jag sa att jag hade den i min ryggsäck i kapprummet, jag visste innan att jag hade glömt boken hemma men jag gick iväg samtidigt som jag hittade på en vit lögn, som jag senare blev jävligt bra på.

Jag gick tilll kapprummet och sedan tillbaka. "Jag måste ha glömt den hemma" sa jag och kollade på min lärarinna, Agneta sa att det var okej och vi började samtalet.
Jag kommer inte ihåg självaste planeringen eller samtalets helhet men jag minns när jag frågade om livet. Frågan var mest riktad mot mamma, i alla fall vad jag minns för det var hon som svarade.
Hon sa att vi lever här på jorden för att uppleva alla möjliga händelser, en del dåliga men en del mycket bra, det är väldigt roligt att leva Ida!
Jag kommer ihåg att jag grät, det var senaste gången jag grät innan jag träffade Mikael. Åtta åriga Ida ville inte leva för att det kanske skulle vara roligt, hon ville leva för någonting och den ständiga frågan Varför? finns fortfarande hos mig.
Jämt.

Söndag..

När du vaknar en söndag ensam
Då inga andra människor syns till
Bilarna på parkeringen är övergivna
Då tror man att man är ensam i hela världen
Världen är övergiven…
och så även du

Söndag

Så du tar en kopp kaffe
Du överväger att ringa och väcka världen
Men världen sover så sött
Älskling sover du sött?

Din säng är ensam och tom
Det finns ingen där
Och du sov hemma…igen
Alldeles ensam

Så det finns så mycket saker du borde göra
Det finns så mycket att göra
Och tv-n är lika sömnig som världen
Så du sitter ner och väntar på att världen ska vakna

Ett bad kanske kan få dig att njuta i väntan
Du vet av erfarenhet att ingen finns på söndagar
Och du är ensam
Alla dina vänner sover eller gör annat
Och hon som du älskar är så långt bort

Det är söndag och världen glömde dig
Det är en vacker dag, men allt för öde
Du klär på dig och går ut
Var är alla människor
Det finns ingen som du känner

Som om man inte visste hur det skulle bli
Som om man inte visste att söndagar är ensamma
Du ser inte ens grannen i fönstret i huset bredvid
Så mycket som man borde ta tag i, men det kan vänta
Världen kan ju vänta en hel dag
Så varför skulle inte jag då kunna vänta?

Det blir bara bättre och bättre
Ironin håller mig vid liv

Hemma i sällskap av förkylning

En smärta i halsen, en smärta i andningen men mest en smärta i magen.

Ögonen rinner av sömn, munnen har diare av bluessånger och handen vilar tryckt mot näsan som snyter på automatik nu.

Det tar inte tid att gå runt i huset, ännu en gång. Jag vet hur det ser ut, fortfarande. Jag ler av hopplösheten och halsar te, aj?!

Tittar in i spegeln och ser likbleka kinder och gråa ögon. Drar upp tröjan, kallt. Tar av mig tröjan, varmt. Fan, jobbigt!

AAAAAAAAAAAAAAAAH! Kleenex. Hjälper ju inte.. satan.

Det knallar i dörrarna här hemma, det knallar på vissa brädor. Det knallar i rösten.

Och jag kan inte förmå mig att inte gråta, för det gör ont. Rösterna ni överlämnar, orden ni skriker och skiten som dräller av alkoholen. Den gör ont.Men jag håller det inne. Ett tag. Men

Mikael blir min tröst och mitt sätt att överlämna skiten. Tröst tröst tröst. Behövande.
Jävla förkylning, det gör ont. Sminket försvann inte ens helt, orken att tvätta rent i ansiktet försvann i samband med besöket till sängen.

En smärta i huvudet, en smärta i musklerna och en smärta i lusten.

Jag smittade dig som vanligt min älskling.

Det kommer jag fortsätta med.

Länge.

Kompis!..

Jag plockar en blomma
för varje själ, placerar dem
varsamt i livets ocean, för att
de ska få växa och gro

Förglömda kärleksord
viskar stilla i ensamhetsnätter
då sömnen jag lämnar
på kudden förs till er.

Dolda röster från
dem som finns hos mig
omsluter min själ.
Skratt delas ut i nattskimmer
och månskensglans.

Gryningsljuset speglar de
vackerhetstankar som finns inristade
i det som är vårt, tillsammans.

Skolstart

jag spränger hjärnan
över högar av glada löv

min ryggrad vibrerar
i den laddade minuten
innan åskan

mina tänder blixtrar
ännu vita

mina händer håller
ännu fast

slutligen segnar mina leder
leder mig ryckigt ner
på marken

Sommarprat

En flickas talan...

...och tankar

Jag tänkte ut den perfekta början
på starten till det där nya
En utarbetad plan
att följa slaviskt
utan att gråta på vägen

Färder mot det okända
och kända
Ett samvetskval om vägval
ur mörka tider
Färden slutar där den börjar
precis här, framför
mina egna fötter

Ögonen strålar
de utstrålar en känsla
av befintlighet
närvaro i nuet
Ännu ett litet ord
nuet

Solen lyser här
för mig?
Var morgon färgar den min tid
och jag höjer mitt glas
till att utbringa en skål
för den stilla ro som rår.

SKÅL!

För nuet & färden
Jag är dottern du ger din tid till
för att låta mig följa med
på en roadtrip mot någonting
mindre än det här

Vi sänker rösterna
sluter ögonen
och viskar tankarna vi har
men som ingen annan skall få höra
Nästan som om vi räds
att vara synliga på natten
Skenet av tända ljus i rummet
stärker sinnena
Vi hör varje tassande steg.

Din mun formar orden
jag så länge velat höra
Du är min mamma och du är stolt
och glad att jag inte är förstörd
inifrån

Godnatt min kära mor...
Hon snarkar redan.

PLANERING

Okej.. eftersom jag själv ska få lite struktur på vad jag ska hitta på i sommar lägger jag upp alla planer här så att folk kan titta och inte träffa mig då jag är borta, tada!

Nu är det vecka... 28 och imorgon börjar v 29
Tisdag v29 - Värmland (med mor) till Lördag v29
Lördag v30 - Norrland (med Mikael) till nån gång v31
Lördag v 31 - Skåne (med mor) till nån gång v 32

Jag börjar skolan v34



Sådär ser det i alla fall ut nu.
:) Glad sommar.

Ett varmt ord

I världens spel
har det goda en plats
bland andra intressenter

dess styrka, om vi vill,
vår räddning

ett varmt ord
värmer den mänskliga rymdens kyla

- kom vi försöker,
det kan knappast bli fel

Mer bebisar? :o

Jag tror Göran är gravid... han har börjat bli tjock liksom runtom magen. Jag orkar inte mer kattungar. Fem stycken räcker lätt!
Men så... kan det gå.

Minnet lever kvar. Hela tiden.

Idag sänkte vi ner urnan, den var vit. Kent höll den och vi andra gick efter honom, sakta i takt till farfars snyftningar. Ett hål i marken. Ett hål i jorden till farmor. Caisa.

När jag var mindre, början av år 2000, så försökte jag alltid vara hemma hos min farfar och farmor på Fredagar. De tog alltid ett glas vin då, för att de var lyckliga. Då tog farmor fram Ahlgrens bilar, godiset, till mig. Jag skulle ju också fira - för jag var väl lycklig, Ida? Det är du väl. Ja.

Hon brukade göra pajer. VÄRLDENS godaste pajer. För hon visste att jag inte gillade fisk, då fick jag paj. Jag lovade att lära mig hur man lagade till dem, men jag tror jag aldrig förstod.

Hon lärde mig att baka. Pepparkakshus. Lussebullar. Knäck. Allt det där julgodiset man frossar i, det var hon som lärde mig det. När det var släktträff hemma hos dem så var det nästan alltid varma hjortron och vanilljglass till efterätt, men hon visste att jag inte gillade hjortron. Hon tog fram en tårta, eller kaka, eller vadsomhelst till mig. Bara för min skull. Min skull.

Vi spelade bingo i soffan i vardagsrummet som var omringad av hennes underbara målningar. Tavlor som föreställde fiskare som drar upp linor, äldre män som röker, blommor, Många många många blommor. Men det spelade ingen roll vem som vann bingot för jag var så uppslukad av hennes målningar.

På juletiden var det alltid en sprakande brasa igång, jag fick hjälpa till att smycka granen, de hade en plastgran. Hon sjöng visor och psalmer för mig. Underbara toner från henne samtidigt som farfar spelade på sitt dragspel, dra dra in. Dra dra in. Tryck Tryck. Samtidigt. Det blev underbar musik, men det förstår jag bara nu. Privat musik.

Farmor kunde faktiskt köpa kläder till mig, hon visste mina storlekar och köpte sånt som var modernt, det var bra att veta. Hon stickade en klänning till mig en gång, en svart, väldigt söt. Jag använder den ofta, den är bäst. Jag älskar den.

Farmor.. det är svårt att släppa dig.

KOM IGEN!

Och jag hatar ungdomar involverade i politik

fan jag Skiter i politiker så länge jag har musik

och dem försöker få mig i timmar att se deras sidor

jag vill bara gå bärsärkargång som en skottskadad tiger

Det är fel att äta slaktade djur

Det är fel att ha minkar i så jävla liten bur

Det är fel med barnarbete

Det är fel med aids och Hiv

men fast vi alla vill,

kan vi inte göra nåt åt det

och en man kan inte vara feminist?

för att han har kuk?

det är fel på hela världen

för hela världen är så Jävla sjuk!

Jag säger att jag är likhetsfeminist

Folk spärrar upp ögonen och undrar

"Hatar du män?"

Men de kan lätt köpa en billig hora utan att få dåligt samvete

Jävla skit.

NEJ! Det är väl klart jag inte gör din dumma gris.

Mina barn kommer aldrig få färgade kläder.

De måste få sina egna uppfattningar och åsikter

Ingen ska röra dem

Ingen ska få forma dem.

Jävla skit värld. Att detta måste hända

Undran.

Jag har många fantasier, fantasier som är helt vrickade, underbara, heta och kalla. Jag drömmer om dem, jag berättar om dem, jag förverkligar dem.
Vad är en drömmare? Är det någon som drömmer om framtiden? Eller bara försvinner ibland? Är jag en drömmare? Jag kan försvinna.. i mina tankar. Där kan jag vara, bara vara. Jag drömmer inte om framtiden, jag tänker på den. Framtiden är ju ändå mitt liv, den jag kommer bli och vara. Jag kommer inte Bara att Vara, jag kommer bli någon. Någon speciell, som människor kan relatera till eller bara minnas. Jag tänker på framtiden och jag tänker på mina fantasier, är jag en tänkare? Är det någon som tänker på framtiden och allt annat, men alla tänker ju, eller hur? Att tänka är något helt vanligt. Vissa tänker bättre och kanske mer medans andra tänker men inte rätt, eller vad vet jag? Jag tänker mycket, om det mesta. En tänkare är någon som vill något, tror jag. Alltså... vill uträtta någonting, inte bara fundera över handlingar utan Do it liksom.
Jag gillar att vara ensam. Inte ensam som om att inte ha några vänner eller familj, utan att sitta hemma helt själv och bara tänka. Bara vara. Det är så otroligt skönt, avslappnande såklart.
Jag slutade skolan för inte så länge sedan, prästen höll ett tal som jag gillade. Han sa och tyckte att vi skulle hitta en plats någonstans där det bara var tyst. För vi är omringade av ljud hela tiden. Om det är från tv:n eller bara från vinden. Det är alltid ljud, men jag har hittat min plats. Här. Hemma hos Mikael. Och här kan jag också fundera, jag vet inte exakt över vad men kanske livet, min framtid.
Jag är en tänkare och ingen drömmare.. hoppas att alla människor vill förverkliga sina fantasier, det är ju ändå det som håller hoppet uppe. Att saker kan bli till verklighet. Inte sant?

Bror

I topp vajar flaggor
De rör sig mjukt i ljummen bris
Nejden står i spirande blom
Böljande grönska leker i vindens fläkt
Solen ler på från sin tron i skyn
En hand fångar några av dess strålar
Den ger dem till en mun som slukar dem
Munnen ler
Ovanför den glittrar två blå ögon
Ögonen ser ner på en svart kostym,
Iakttar solens bländverk i de blanka skorna,
Ser den vita mössan som handen håller
Ögonen glittrar ikapp med solen
Max är lycklig
Han vet att han har blivit stor nu.

Syskon

den bräda längst ut

som är ytterst viktig i

en träkonstruktion

så heter det barn

som oftast ligger nedan

sitt övre syskon

Ja ja.

Kerstin, lärare, i röd tröja, dansar loss.

Skönt att slippa skolan snart.

Då ska jag underhålla mig med sånt som jag och Amanda gjorde under eftermiddagen. HEMMASPA! :D

Mikael och Ida

PUSS!

Caisa

Minnesstund i Boo kyrka. Begravningen var avslutad och Kent hade fått styr på sin mobiltelefon, tänka sig? Han av alla människor glömde stänga av ljudet. Anne tyckte det var pinsamt, ja det såg man på henne. Kent har kraften att tala framför människor, han ställde sig upp och höll ett vackert tal. Jag kände att han vet hur man ska göra, han vet hur det ska gå till.

Min bror, Max, älskade Max. Han är väldigt känslosam, grät och snörvlade. Johnny också, precis likadan. Jag förstår dem, det var väldigt jobbigt. Sorgligt, fint och jobbigt. Jobbigt för alla inblandade, men det var väldigt fint gjort.

Jag kände knappt alla som var där, många gamla vänner eller släktingar. Liljekonvaljer fick pryda hela kistan och vi Alla Älskar Henne. Det värsta av allt, enligt mig, är att alla ser så väldigt ledsna ut, jag är en person som gör folk glada. Jag gillar inte tårar, jag gillar inte näsdukar och jag gillar inte gråten i halsen när människor talar. Allt detta får en att tänka, men farmor sa "Man får inte välja" Man får inte välja sin död. Det är sant.

Vi alla älskar dig farmor. Vila i frid.

Ett geni den där Dorsin

En skymt av sol, en doft av vår

J'ai perdu mes repères
Je nage en eau trouble
Emmène-moi aussi loin que possible
Les paysages défilent et la brume se dissipe
Grâce à toi à nouveau je respire

Tellement loin de ce monde
Tellement loin de ce monde
Tellement loin de ce monde

Fader

Jag ser dig, jag ser dig faktiskt för den du är. Jag ser din styrka och all din respekt, jag delar den. Jag har respekt för dig, utan tvekan men ibland blir jag… inte arg, utan förbryllad av din tankegång som är något åt ett gammaldags vis. Den misstanke mot mig ser jag nog, jo, jag vet att den finns där. Jag hoppas att du vill tro på mig, för allt jag säger är sant och jag är din dotter så du har ett ansvar att lita på mig. Ansvar att ta hand om mig, veta vad mitt bästa är. Men vet du det? Jag tror jag kan hjälpa dig på traven ändå, bara ge förslag.

Du sa att jag växer upp snabbt, ingen tvekan där, men jag var tvungen. Far, allt jag har lärt mig är av dig, av mamma och Max. Ni sa åt mig att växa upp. Kanske inte öga mot öga men jag såg det på er, man vill inte ha en jobbig unge som springer runt och inte gör någon nytta. Det är mycket bättre att lära sig prata supersnabbt, lära sig klockan fortare än alla andra, kunna borsta tänderna utan din hjälp, börja cykla före andra barn i min ålder, börja skolan ett år tidigare, det är ju så bra att vara först! Eller hur..? Det var i alla fall det jag fick lära mig.
Så se på mig, för den jag är. En tjej som vuxit snabbt, men jag var som sagt tvungen, för att anpassa mig. Det var positivt och negativt. Jag är mycket kvickttänkt, det är alltid kul. Men jag tycker inte det är roligt eller intressant att umgås med folk i min egen ålder, det är däremot inte alltid kul.
Så se på mig, för den jag är. Lillgammal, ja, sån är jag. Det är du som har format mig, gjort mig till den jag är idag, förbättrat och försämrat mig. Jag är din handling och jag har varit en mening.
Så snälla, se på mig för den jag är. För den jag är, är någon.

Om Jesus

I en kyrka jag brukat gå i upprepas varje söndag mantrat att du är älskad just så som du är. Det är ju trösterikt, även om rätt många av oss nog inte riktigt vet vad det är, som vi är.

(yeah eh eh)

Cause I'm high la la da da da da la da da da shoobe shoobe shoobe do be do wa skibitty do da da da laget jiggy with it scubbydooby wa Cuz im high cuz im high cuz im high

The nicest thing

Va bra, blir bra eller ge upp! ! ! ! !!!!!!!!!

Jag blir arg på dem som inte kan bättras. Jag skriker åt de som inte kommer lyssna. Jag ler till dem som inte ser. Och jag gör saker fast dem inte ser. Som ett spöke vandrar jag omkring. Ännu en dag i skolan som om jag var vem som helst. Men det kanske är så? Vi alla kanske är bara vem som helst, ingen mening för världen. Som en liten myra i ett myller av kryp. Så ingen bryr sig så varför försöker jag ens lära folk att bättra sig och att uppföra sig. Ingen bryr sig men jag bryr mig om andra ändå. Vi föds, lever och dör. Det är det. Det spelar ingen roll hur man lever för man kommer ändå dö. Så det spelar ingen roll om folk bryr sig eller uppför sig. Men det som spelar roll, är det mina betyg? Alltså fuck that! Jag förstår om jag inte ska bete mig drygt och säga till om något är fel - alltid. Men de gånger den människan behövs så måste den ju finnas, right? Hur fan ska man veta när jag ska vara så då? Hur ska jag veta när jag borde finnas? Som jag är, vill säga.

Jag äter mat som inte är tillagad. Jag springer till en lektion som inte börjar. Jag låser ett skåp som kan öppnas av vem som helst. VEMSOMHELST.

Så om jag är vem som helst, vem är jag då? Vem är vem som helst? Och vem är normal? För vem som helst borde väl vara normal? Medianen typ? Men jag vet inte. Jag orkar bara inte att folken ska finnas just nu. Att de skriker och jag inte lyssnar. Jag skriker och de lyssnar inte. Det är okej, men vi kommer inte känna oss bättre eller sämre. Det är så våra dagar går. Runt och runt. Jag är inte säker på om jag vill ha det så. Jag vill ha slut med elever och slut med skolan och framförallt slut med alla känslor som bara viker ut sig som svart tjock bläck på en vit sidenklänning, de dåliga känslorna alltså, som inte kan tvättas bort.

BORT

.

Sepe.

Vad ska man ta sig till?

och skit samma om varenda liten stjärna skulle falla

Jag kanske talar till mig själv när jag säger att man borde stanna upp ibland och se, för man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv och bara springa runt och låtsas att man ler.

...men man får ju inte välja..

Nu har det hänt.

Vi alla visste, visst. Jo det gjorde vi faktiskt. Men det känns inte som... på riktigt. Det har nog inte sjunkit in ännu, jag vet inte... alltså fan. Jag vet inte hur jag ska vara.

Hur är jag förväntad att vara nu? Ska jag ligga i min säng i flera dagar och inte leva? Ska jag skrika ut all sorg som samlats inom mig? Ska jag le och låtsas att allt är som vanligt? Ska jag gråta varje natt? Jag vet inte. Jag vet fan  inte, hur ska jag vara? Någon måste förklara. 

De andra verkar ta itu med sin ilska inom sig. De andra verkar veta hur man ska göra.

Någon sa till mig att samma sak kommer hända fler gånger ju äldre jag blir. Det är sant, ja klart. Men det var inte någon uppmuntran precis. 

Jag vet inte hur jag ska bete mig.. så jag är som.. det kommer. Men jag tror jag behöver stöd ibland, när jag vill. Jag behöver luft också. Tänka själv. 

Man får inte välja.

Man får inte välja..

Snart är det sommar. Snart snart.

Jag är mycket glad, helgen var skön och trevlig. Var hemma hos Mikael hela tiden och vi hade det mysigt. Längtar redan till nästa ;)

I skolan pågår just nu ett projekt om energi, lite trist men ändå... lärorikt. visst. vi säger så.
Under rasterna så är folk ute och klagar på att det blev så kallt. Jag med.
Manda och Tove är fina;

Grattis på födelsedagen

Tack

Sväng i planerna

Idag var det underbart väder, verkligen! Farmor tyckte att hon skulle komma upp istället för att alla skulle äta påsklunch hos henne... men det blev så att de inte kom upp iallafall... men kusinerna var här och det var mycket trevligt. Jobbigt på slutet då frågesport inte är min starkaste sida... tyvärr. Min yngsta kusin, Marie, spelade piano med mig. Hon är söt.

Fågelskådning fem minuter i trädgården

Bränn en fågel

om du inte själv kan flyga

och tror att elden kan bära dig

ut med vingarna

och

låt elden obarmhärtigt

inta dig

lyft ditt kött

sprid din aska in i tunneln

in i benet

jaga dig

om du inte kan flyga

Mikael

Du, jag älskar Dig

och så älskar jag Dig

Har jag sagt att jag älskar Dig?

Du vet att jag älskar Dig

och du, jag älskar Dig

Har jag glömt att säga att jag älskar Dig?

Jag älskar Dig

Och vet du vad,

jag älskar Dig