lördag 29 november 2008

Cirkus

Tänkte tillbaka på tiden då jag gick med min mamma på cirkus för första gången, då skrev jag denna dikt. Den tiden kommer aldrig tillbaka.

Det tränger pärlor ur hans panna
våran cirkusdirektör
han blossar ivrigt sin havanna
som en ämbetets markör
Artisterna står redo
men det finns ett bryderi
för tältmakarn förmedlar
att han ämnar slå sig fri

Här står stjärnor och artister
från dansös till akrobat
en del sträcker sina vrister
andra intar sitt spagat
Alla möter folkets jubel
i denna cirkusvarieté
men tältmakarns manöver
är det ingen som får se

Dom står som slängda där på gräset
står som utan hus och hem
säger yrkesfolk är kräset
som ratar duk och rem
Direktörn är grön av ilska
som går upp i raseri
när tältmakarn bemöter
med sin antisympati

Jonglören tappar bollar
för han störs av kvällens bris
han med hatten står och trollar
så "starke Arvid" får en kris
Lindansaren snubblar
på trollkarlens kanin
medan tältmakarn begåvas
med en självbelåten min

Elefanterna har schappat
till en kärlekskrank kamel
smörsångarn har rappat
till ett mystiskt orgelspel
Kaoset är ett faktum
och direktörn får depression
medan tältmakarn förräntar
sin apatiska auktion

Fakiren står och gråter
över brännsår i sin hals
konferenciern drar anekdoter
om balettdansösens vals
Allting syns förvildat
men man måste ändå le
åt tältmakarn som klätt sig
i vår direktörs tupé

Direktörn tar mediciner
för att lugna sitt humör
försöker muta med blondiner
och blidka med valör
Men ingenting tycks hjälpa
för blicken syns blasé
när tältmakarn bedårar
hans blondiner i dubble

Det blir en helkväll för komiken
när direktörn har smakat sprit
han är clownen för publiken
när han snubblar hit och dit
Och precis när kiosken välter
gör buktalarn entré
medan tältmakarn förkunnar
- vilken minnesvärd succé

Showen går till ända
i dess märkliga maner
har inga lampor varit tända
och inget tält ska plockas ner
Men ändå har en ljusglimt
lyst upp mitt lilla skrå
tänker tältmakarn och finner
- här var cirkus gånger två!

Så säger vän av sensmoralen
att denna skrivelse är fejk
att tältmakarn är galen
som genomfört sin strejk
Men kanske är det här nånstans
man ser min poesi
och tänker på att tältmakarn
hade vett att låta bli…

2 kommentarer:

Anonym sa...

Erkänn att du skrev dikten om mig nu va. Jag menar, akrobat? Liksom hallå!

(Fiiiiint rimmande :D)

Ida sa...

haha, klart det var om dig Niclas!!