Minnet lever kvar. Hela tiden.

Idag sänkte vi ner urnan, den var vit. Kent höll den och vi andra gick efter honom, sakta i takt till farfars snyftningar. Ett hål i marken. Ett hål i jorden till farmor. Caisa.

När jag var mindre, början av år 2000, så försökte jag alltid vara hemma hos min farfar och farmor på Fredagar. De tog alltid ett glas vin då, för att de var lyckliga. Då tog farmor fram Ahlgrens bilar, godiset, till mig. Jag skulle ju också fira - för jag var väl lycklig, Ida? Det är du väl. Ja.

Hon brukade göra pajer. VÄRLDENS godaste pajer. För hon visste att jag inte gillade fisk, då fick jag paj. Jag lovade att lära mig hur man lagade till dem, men jag tror jag aldrig förstod.

Hon lärde mig att baka. Pepparkakshus. Lussebullar. Knäck. Allt det där julgodiset man frossar i, det var hon som lärde mig det. När det var släktträff hemma hos dem så var det nästan alltid varma hjortron och vanilljglass till efterätt, men hon visste att jag inte gillade hjortron. Hon tog fram en tårta, eller kaka, eller vadsomhelst till mig. Bara för min skull. Min skull.

Vi spelade bingo i soffan i vardagsrummet som var omringad av hennes underbara målningar. Tavlor som föreställde fiskare som drar upp linor, äldre män som röker, blommor, Många många många blommor. Men det spelade ingen roll vem som vann bingot för jag var så uppslukad av hennes målningar.

På juletiden var det alltid en sprakande brasa igång, jag fick hjälpa till att smycka granen, de hade en plastgran. Hon sjöng visor och psalmer för mig. Underbara toner från henne samtidigt som farfar spelade på sitt dragspel, dra dra in. Dra dra in. Tryck Tryck. Samtidigt. Det blev underbar musik, men det förstår jag bara nu. Privat musik.

Farmor kunde faktiskt köpa kläder till mig, hon visste mina storlekar och köpte sånt som var modernt, det var bra att veta. Hon stickade en klänning till mig en gång, en svart, väldigt söt. Jag använder den ofta, den är bäst. Jag älskar den.

Farmor.. det är svårt att släppa dig.

KOM IGEN!

Och jag hatar ungdomar involverade i politik

fan jag Skiter i politiker så länge jag har musik

och dem försöker få mig i timmar att se deras sidor

jag vill bara gå bärsärkargång som en skottskadad tiger

Det är fel att äta slaktade djur

Det är fel att ha minkar i så jävla liten bur

Det är fel med barnarbete

Det är fel med aids och Hiv

men fast vi alla vill,

kan vi inte göra nåt åt det

och en man kan inte vara feminist?

för att han har kuk?

det är fel på hela världen

för hela världen är så Jävla sjuk!

Jag säger att jag är likhetsfeminist

Folk spärrar upp ögonen och undrar

"Hatar du män?"

Men de kan lätt köpa en billig hora utan att få dåligt samvete

Jävla skit.

NEJ! Det är väl klart jag inte gör din dumma gris.

Mina barn kommer aldrig få färgade kläder.

De måste få sina egna uppfattningar och åsikter

Ingen ska röra dem

Ingen ska få forma dem.

Jävla skit värld. Att detta måste hända

Undran.

Jag har många fantasier, fantasier som är helt vrickade, underbara, heta och kalla. Jag drömmer om dem, jag berättar om dem, jag förverkligar dem.
Vad är en drömmare? Är det någon som drömmer om framtiden? Eller bara försvinner ibland? Är jag en drömmare? Jag kan försvinna.. i mina tankar. Där kan jag vara, bara vara. Jag drömmer inte om framtiden, jag tänker på den. Framtiden är ju ändå mitt liv, den jag kommer bli och vara. Jag kommer inte Bara att Vara, jag kommer bli någon. Någon speciell, som människor kan relatera till eller bara minnas. Jag tänker på framtiden och jag tänker på mina fantasier, är jag en tänkare? Är det någon som tänker på framtiden och allt annat, men alla tänker ju, eller hur? Att tänka är något helt vanligt. Vissa tänker bättre och kanske mer medans andra tänker men inte rätt, eller vad vet jag? Jag tänker mycket, om det mesta. En tänkare är någon som vill något, tror jag. Alltså... vill uträtta någonting, inte bara fundera över handlingar utan Do it liksom.
Jag gillar att vara ensam. Inte ensam som om att inte ha några vänner eller familj, utan att sitta hemma helt själv och bara tänka. Bara vara. Det är så otroligt skönt, avslappnande såklart.
Jag slutade skolan för inte så länge sedan, prästen höll ett tal som jag gillade. Han sa och tyckte att vi skulle hitta en plats någonstans där det bara var tyst. För vi är omringade av ljud hela tiden. Om det är från tv:n eller bara från vinden. Det är alltid ljud, men jag har hittat min plats. Här. Hemma hos Mikael. Och här kan jag också fundera, jag vet inte exakt över vad men kanske livet, min framtid.
Jag är en tänkare och ingen drömmare.. hoppas att alla människor vill förverkliga sina fantasier, det är ju ändå det som håller hoppet uppe. Att saker kan bli till verklighet. Inte sant?

Bror

I topp vajar flaggor
De rör sig mjukt i ljummen bris
Nejden står i spirande blom
Böljande grönska leker i vindens fläkt
Solen ler på från sin tron i skyn
En hand fångar några av dess strålar
Den ger dem till en mun som slukar dem
Munnen ler
Ovanför den glittrar två blå ögon
Ögonen ser ner på en svart kostym,
Iakttar solens bländverk i de blanka skorna,
Ser den vita mössan som handen håller
Ögonen glittrar ikapp med solen
Max är lycklig
Han vet att han har blivit stor nu.

Syskon

den bräda längst ut

som är ytterst viktig i

en träkonstruktion

så heter det barn

som oftast ligger nedan

sitt övre syskon

Ja ja.

Kerstin, lärare, i röd tröja, dansar loss.

Skönt att slippa skolan snart.

Då ska jag underhålla mig med sånt som jag och Amanda gjorde under eftermiddagen. HEMMASPA! :D