Fader

Jag ser dig, jag ser dig faktiskt för den du är. Jag ser din styrka och all din respekt, jag delar den. Jag har respekt för dig, utan tvekan men ibland blir jag… inte arg, utan förbryllad av din tankegång som är något åt ett gammaldags vis. Den misstanke mot mig ser jag nog, jo, jag vet att den finns där. Jag hoppas att du vill tro på mig, för allt jag säger är sant och jag är din dotter så du har ett ansvar att lita på mig. Ansvar att ta hand om mig, veta vad mitt bästa är. Men vet du det? Jag tror jag kan hjälpa dig på traven ändå, bara ge förslag.

Du sa att jag växer upp snabbt, ingen tvekan där, men jag var tvungen. Far, allt jag har lärt mig är av dig, av mamma och Max. Ni sa åt mig att växa upp. Kanske inte öga mot öga men jag såg det på er, man vill inte ha en jobbig unge som springer runt och inte gör någon nytta. Det är mycket bättre att lära sig prata supersnabbt, lära sig klockan fortare än alla andra, kunna borsta tänderna utan din hjälp, börja cykla före andra barn i min ålder, börja skolan ett år tidigare, det är ju så bra att vara först! Eller hur..? Det var i alla fall det jag fick lära mig.
Så se på mig, för den jag är. En tjej som vuxit snabbt, men jag var som sagt tvungen, för att anpassa mig. Det var positivt och negativt. Jag är mycket kvickttänkt, det är alltid kul. Men jag tycker inte det är roligt eller intressant att umgås med folk i min egen ålder, det är däremot inte alltid kul.
Så se på mig, för den jag är. Lillgammal, ja, sån är jag. Det är du som har format mig, gjort mig till den jag är idag, förbättrat och försämrat mig. Jag är din handling och jag har varit en mening.
Så snälla, se på mig för den jag är. För den jag är, är någon.