...men man får ju inte välja..

Nu har det hänt.

Vi alla visste, visst. Jo det gjorde vi faktiskt. Men det känns inte som... på riktigt. Det har nog inte sjunkit in ännu, jag vet inte... alltså fan. Jag vet inte hur jag ska vara.

Hur är jag förväntad att vara nu? Ska jag ligga i min säng i flera dagar och inte leva? Ska jag skrika ut all sorg som samlats inom mig? Ska jag le och låtsas att allt är som vanligt? Ska jag gråta varje natt? Jag vet inte. Jag vet fan  inte, hur ska jag vara? Någon måste förklara. 

De andra verkar ta itu med sin ilska inom sig. De andra verkar veta hur man ska göra.

Någon sa till mig att samma sak kommer hända fler gånger ju äldre jag blir. Det är sant, ja klart. Men det var inte någon uppmuntran precis. 

Jag vet inte hur jag ska bete mig.. så jag är som.. det kommer. Men jag tror jag behöver stöd ibland, när jag vill. Jag behöver luft också. Tänka själv. 

Man får inte välja.

Man får inte välja..

Snart är det sommar. Snart snart.

Jag är mycket glad, helgen var skön och trevlig. Var hemma hos Mikael hela tiden och vi hade det mysigt. Längtar redan till nästa ;)

I skolan pågår just nu ett projekt om energi, lite trist men ändå... lärorikt. visst. vi säger så.
Under rasterna så är folk ute och klagar på att det blev så kallt. Jag med.
Manda och Tove är fina;

Grattis på födelsedagen

Tack

Sväng i planerna

Idag var det underbart väder, verkligen! Farmor tyckte att hon skulle komma upp istället för att alla skulle äta påsklunch hos henne... men det blev så att de inte kom upp iallafall... men kusinerna var här och det var mycket trevligt. Jobbigt på slutet då frågesport inte är min starkaste sida... tyvärr. Min yngsta kusin, Marie, spelade piano med mig. Hon är söt.

Fågelskådning fem minuter i trädgården

Bränn en fågel

om du inte själv kan flyga

och tror att elden kan bära dig

ut med vingarna

och

låt elden obarmhärtigt

inta dig

lyft ditt kött

sprid din aska in i tunneln

in i benet

jaga dig

om du inte kan flyga

Mikael

Du, jag älskar Dig

och så älskar jag Dig

Har jag sagt att jag älskar Dig?

Du vet att jag älskar Dig

och du, jag älskar Dig

Har jag glömt att säga att jag älskar Dig?

Jag älskar Dig

Och vet du vad,

jag älskar Dig

Hon och han

Vi lever

Vi har våra stunder. Vi har våran glans, jag skiner bredvid dig. Jag är glad som ett barn som just öppnat sina presenter. Han rycker och sliter upp pappret och snöret, läser inte kortet, läser inte instruktioner, river och klöser. Resultatet blir ett stort leende, ett leende de väntat på, ett leende stående i ungefär tre sekunder, men ett leende att dö för. Solen vandrar upp då månen går ner, men månen kan vara kvar ibland, det kan vara ljust ändå. Vi sitter och plaskar med fötterna. Det låter så fint om sjön, den bara är där, ligger och värmer ena sidan. Våra båtar sjunker inte, de har segel och de har köl. Vi sitter i solen och värmer varandra, men bara med händerna, jag håller i din hand. Du håller i min. Du kan inte se mina ögon, solglasögonen täcker allt. Det är svart men utanför är det ljust. Vinet släcker inte våran törst, och jag har sett dig arg. Det var första gången, du skrek inte. Du log inte. Du rörde dig inte. Jag förstod att du var arg. Jag ska gottgöra det, det ska jag.
Jag värmer dina händer med mina kyssar, kyssar lika varma som solen, kyssar att dö för.
Vi röker inte, vi slåss inte, vi lever.
Jag önskar du kunde förstå, jag är inte värd dina pengar. Du är värd min kärlek och den får du, hela tiden. All min tid är jag till för dig, vi smakar på varandra. Du svarade att min själ är orange, lika orange som solen, eller en apelsin. En färsk nyplockad sådan, jag tror du log då du förklarade. Jag tror mig minnas ett leende i dina ögon. Du har vackra ögon. Du kysser min panna, gång på gång. Det doftar gott, varmt och tryggt, du tar mina ord. Vi kramades en lång stund, mina ögon dränktes men jag försökte hålla emot, jag försökte verkligen.
Jag håller hårt om dig. För du är min. Vi såg en man och tänkte med samma hjärna, tänkte lika snabbt, så vi gjorde likadant. Men vi skrattade inte, jag vet inte varför jag höll inne mitt skratt då. Det var roligt, det kommer jag på nu. Jag skrattade åt allting annat, mina vitsar spricker i närhet av dig. Du tar över min makt, jag överger mitt mod.
Du brukar vara varm.
Vi klöser inte, vi skriker inte, vi lever.
Jag blir rädd när jag tänker på att du kan lämna mig lika enkelt som jag kan lämna dig, det kommer jag inte göra. Om du gör det dör mitt hopp, jag skulle få svårt att ställa mig upp. Jag ger dig mig och du tar emot mig. Allt jag begär är att stanna.
Vi ler åt solen, vi ler åt oss och vår framtid. Jag tror mig minnas att du pratade med mig, för första gången, med låg ton men du verkade upprymd. För du blir glad när du pratar om resan. Det ser jag. Utan att du ler eller låter så vet jag. Jag känner dig, det har du själv sagt. Jag tror inte du berättar allt. Vi vill lyssna till varandras hjärtan. Ja, det tror jag. Min kärlek tas emot av dig, det vet jag.
Vi bråkar inte, vi störs inte, vi lever.
Tillsammans.

Ida

Småprat

Helgen var riktigt bra! I lördags var jag ute med Björn i stora staden och fotograferade. Tydligen så såg Hugo och Adam(?) mig vid plattan. Jag uppskattar att Björn orkar engagera sig och fota med mig, så himla roligt.

Söndagen tillbringades med Micke såklart och ja.. han är underbar, allt är bra med honom. Idag ska vi till hans lägenhet, jag är väldigt nyfiken! Framtiden där med honom ser ljus ut, jag längtar verkligen. Jag längtar speciellt till födelsedagen. 14 April. Missa inte det!

Puss hej.