Om detta är verkligheten, må så vara

Allt hade kommit fram under karnvelan, festivalen, konserten, kalla det vad det vill men mycket hade hörts av henne under kvällen då Veronica Maggio och Florence Valentin spelade. Hon visste att flickan inte var så förtjust i henne och flickan visste att hon inte var så förtjust i henne ether. Men vad ska man göra tänkte hon? Dem är båda tjejer. Flickor i denna ålder kan inte vara ärliga som killarna kan. För hon tror att om en kille ogillar en kompis som också är en kille, går han fram och slår honom och dem ignorerar varandra resten av livet. Medans flickorna måste spela massa spel och liksom försöka vara vänner på ett falskt vis. Nu får man leva med det. Säger hon. Säger Ida.
Iallafall hade många rykten kommit fram, vare som dem var riktiga eller falska så hade hon hört dem och inte blivit allt för glad. Men tur att hon har blviit väldigt nära vän med hennes oväns fiende. Riktigt kul för henne. Men det är spelet hon spelar, med flickan hon ogillar. Ni vet, spelen. Flickornas spel. Haha, det är så dumt men ändå så realistiskt. Ida har skrivit en ny låt, men den skildrar inte hennes liv som så många andra låtar hon har skrivit, nej denna betyder något som hon kan tänka sig händer henne eller någon annan snart eller just nu. En kille som kommer och går, en player.

"Know it´s another life, it´s another heart, it´s another girl, it´s a new woman."

Forsättning följer...

Falska rykten bör inte spridas i vinden. Inte med en ängel som bas

Det var den 28 Maj 2008. En skoldag som alla andra. Hon hade just fått reda på att hon hade G i matte och att det gick rykten om henne på skolan. Rykterna kanske visste alla om, eller så visste bara en liten del om dem. Det var bara båg. Ingenting var sant. Hon hade gillat personen i fråga men hon hade aldrig smutsat ner sig så förfärligt.
Under mattelektionen den dagen så kom hon fram till, för 49 gången, att hennes klasskamrater inte är något med i hennes nivå. De har ingenting att prestera utan sitter bara och spelar ologiska internetspel. Som någon liten finnig pojke på 17 basst, krulligt hår och alldeles för mycket fritid har gjort. Detta fick henne att tänka till lite till. Vad tycker dessa ungdommar om henne? Vad tycker nördarna, fjortisarna, bratsen och alla dessa gruppindelningar, om henne? Gillar de hennes untseende? Eller tycker dem inte att hon borde existera på jorden, som hon tycker om de. Eller är dem bara normala individer och accepterar att hon finns?
Ingen aning. Denna dag hade hon också Estet. Estet är bild, sy och träslöjd i hennes såkallade rikemansbarns skola. Skolan är privat. Det är nog bara därför den kallas så.
Ida Wikström accepterade alla personer. Precis alla hade en kvot att uppfylla eller något stort mål att göra i livet. Hon somsagt accepterade alla individer men gillade hon alla? Knappast. Vem kan gilla alla personer som lever och existerar? Nej, det gjorde hon inte. Hon ogillade många. Inte bara personer i hennes skola, utan andra. Kanske kändisar eller politiker. Det kan jag inte direkt berätta, men hon gillade inte alla. Och hon gillade inte rykten. Iallafall inte falska rykten om henne själv. Falska rykten = Fel information.
Forsättning följer...

Det var en gång en flicka.

Det var en gång en flicka som hette Ida. Ida Wikström levde på jorden för att göra någonting stort. Hon visste inte vad, men något var det. Kanske för att uppfylla någon kvot eller kanske för att förändra världen, göra den till en bättre plats. Ida var 14 år när hon bestämde sig för att inte ha någon födelsedagsfest. Hon hade inget stohej om att hon hade fyllt 14 år. Nej, hon kände sig mogen nog att släppa alla presenter och prinsesstårtor. Ida är nu 14 år och hennes liv går ut på att sitta barnvakt, plugga och prestera.
Fortsättning följer...